Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
CALIBAN
Det angår dig inte, sade Alma och ryckte till
sig vanten, men Selahn böjde sig hastigt, slängde
upp hennes kjolar och grep henne in på kroppen.
Hon svarade med en sjungande örfil.
Hvafan, är det inte öfverenskommet, att vi ska
dela som bröder? skrek Selahn, och svedan gjorde
honom så rasande, att han grep flickan i axlarna
och kastade henne handlöst bort i ett hörn, där
hon tumlade öfver några tomma karamellburkar.
Ä, håll ’dig lugn, din djäfvel, i boden! ropade
Solander, och Alma sprang fram och spottade
Selahn i ansiktet under en åskby af svordomar och
skällsord, som jag verkligen inte vill återge, då
de nå öfver gränsen af det tänkbara.
Men Häggdahl stod och tittade ut genom
boddörrens fönsterglas, och då såg han Filip
Lomark komma i sällskap med sin bror Erik.
Se där går blodsugarna! sade han högt. Titta,
så solen skiner på ytterrockarna deras, det blänker
tamfan som siden — och är arbetarens svett! Djäfla
blodsugare! mumlade han och knöt näfven ut mot
bröderna.
A ja, sade Selahn, han går så lagom trygg, där
han går, man vet aldrig, hur det kan sluta!
Du, ynkrygg, som ger dig på fruntimmer, vågar
du sätta knifven i en karl, du! Hva! hånade Alma.
För resten är dispen en fin karl, han har
silkes-kalsonger och silkesstrumpor, och om jag ville,
kunde jag få ligga med honom.
Säg åt’en det nu då! sade Häggdahl. För
han syns komma hit.
Då blef det stilla i boden. Alla samlade ihop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
