Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
CALIBAN
löse yngling, som hette Frans Geting och som af
ödet fått en så svår uppgift att fylla i ådalen.
Han satt stum öfver sitt dragspel och spelade
tunga, sorgliga melodier, men slutligen reste han
sig, gäspade och tillkännagaf, att han skulle gå
hem och sofva.
Männen sågo med djuriskt slöa och undrande
blickar efter den smärte ynglingen, och hans röda
halsduk fladdrade om halsen.
En röst sade doft:
Om den djäfveln lurar oss, då skall han veta
en gång, hvad han har gjort! —
IV.
I skymningen vajade den tövåta luften oroligt
fram och åter under himlen som en färglös vätska
inne i en genomskinlig skål. Och ehuru denna
luft var kylig, så brände den dock som eld, och
dess oro uppfyllde alla bröst till den grad, att
arbetarna på såghacken med olyckliga ögon sökte
omkring sig utan att veta, hvad de skulle kunna göra
för att fördrifva sin ångest.
Det susade högt uppe i de blåa
björktopparnas ris, susade och prasslade och knastrade som
i en vinterbäck; och kråkor sutto där och gungade,
och de tycktes se långt bort öfver berg och
.skogar.
Ibland om sommardagarna bruka gäddor stå
alldeles stilla i abborrgräset och glo framför sig, till
synes utan att tänka ett dugg, de röra bara helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
