Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
CALIBAN
mun till mun. Hela dagen hade de småsupit, och
ingen af dem var fullt nykter.
Nu strök ruset bort verkligheten för dem, alla
skuggor och allt mörker sopades samman till en
enda oerhörd svart fond, och mot denna fond
spelade allt hvad stunden hade af lysande och
glittrande. Sålunda syntes längs stränderna kolmilornas
flammor och rödaktiga rök som en fantastisk allé
ledande upp till stjärnorna, hvilka i sin ordning
fått en fördubblad glans och hängde stora och
dallrande öfver den mörka ådalen.
Abords kolmilor kastade sitt sken uppåt sågen
och arbetarbarackerna, och herrgårdens fönster
skymtade med sitt hvita ljus bland parkens tomma
trän.
Luften kring arbetarna var inte mörk, inte ljus,
ibland flammade ett sken, ibland slocknade det,
och ansiktena döko plötsligt fram fullt belysta för
att lika snabbt försvinna.
Ett par arbetare dansade i skarsnön, och de
andra stodo lutade mot pråmen med glimmande
cigarretter i munnen.
Dansa lagom, sade någon, spar kraften till
finndjäflarna!
A ja, sade då Häggdahl, dom är inte fler än
fyra.
Vi borde, djäflar anamma, sumpa dom i en
vak för att bli å med dom!
Hallå, vet ni hvad, pojkar, sade då Frans
Geting. Plocka istappar, så kastar vi på dom, när
dom kommer, det ska nog fan pigga opp dom!
Det var ett ord! mumlade arbetarna och bör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
