Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
CALIBAN
Jag, mumlade Selahn. Jag slog ihäl
gubbstackarn, tror jag.
Slog du ihjäPn, hur fan vet du det? frågade
rösten.
Han sträckte armarna från sig som en hund,
när han ska till och dö, och stöna, och sen rörde
han sig inte mer, svarade Selahn. Och jämrande
tillfogade han:
Hvad har jag gjort? Hvad har jag gjort? Har
jag mördat en oskyldig människa, som aldrig har
gjort mig nånting för när! Gud Fader, hvad har
jag gjort?
De andra blefvo beklämda af hans jämmer,
ansiktena böjdes än djupare ner, och nackarna
voro tunga som bly.
Ja, ’hvad hade de gjort?
Med ens hade de af det tomma begreppet
»samhället» skapat en fruktansvärd realitet;
plötsligt och öfverraskande hade ett svart, hemskt berg
planterats tätt vid Frans Getings stuga, och detta
berg hotade nu att falla öfver dem.
För en timme sen hade allt varit öppet för
dem, alla människor hade varit lätta att
öfvervinna; nu var allt stängdt omkring dem, och de
kände sig bakbundna, och hvem som helst hade
makt öfver dem.
Selahn for upp ur sängen och gick på dörren,
men någon grep honom och slängde honom
tillbaka till sängen. Det var, som om den nyss
begångna handlingen skedat och skilt. Arbetare och
bonde, det brast i limningen, när lidelserna pustade
med sin heta andedräkt! Arbetarna kände, att Se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
