Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
CALIBAN
Var lugn, pojkar, sade då Frans Geting. Kom
bara ihåg, att ni tiger. Ingen faen vet nånting.
Lofvar ni det?
Ja! mumlade de andra.
Tar ni i hand på det? frågade Frans Geting
vidare.
Ja, mumlade de andra, och alla togo hvarndra i
hand, det räckte en stund, under hvilken ej ett ord
yttrades.
Slutligen hördes Selahn yttra:
Jag vill tala om det, annars får jag ingen ro!
Arbetarna stirrade på honom och hvarann.
Men Häggdahl gick fram och hviskade något i
Selahns öra, och sen sade han högt:
Tiger du då?
Ja, mumlade Selahn, hvarefter han tog alla
i hand, men han kunde inte se Frans Geting i
ögonen.
För öfrigt, alla undveko hvarandras ögon, det
var en hemsk samling.
Nu går vi! sade Häggdahl. Vi tör få reda
oss utan dig, Frans, i alla fall!
En för alla, och alla för en! svarade Frans
Geting och gäspade.
Och så troppade karlarna af, smygande och
stillsamt.
Frans Geting kastade sig på sängen, ty han
kände sig dödstrött.
Men för honom existerade ej det hotande
berget, tvärtom, han kände sig inte bara lätt och
fri, han kände sig, som om han uppfyllt en
oändligen tung plikt, hvilken allt från hans spädaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
