Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fångarna domen, hvilken för åratal stängde dem
från lifvet och människorna.
När domen var afkunnad, var det alldeles stilla
i salen, ingen rörde sig, ingen vågade dra en suck,
och som en röst långtbortifrån kommo domarens
ord:
För ut fångarna!
Med sänkta ansikten, på ljudlösa tofflor gled
den långa raden ur det rosenskimrande rummet
ut genom dörrens mörka hål, och järnbommarna
dånade och rasslade efter dem.
De många borgarna gingo tysta ut i staden,
kring hvilken vattnen lågo blanka och speglade
himlens röda solnergång och jordens gröna ängar
och spirande löf.
Och åter var det frid efter det fasansfulla vrål,
som det aldrig tämda människodjuret upphäft till
ett tecken, att ännu ett nytt väsen framgått ur dess
inre.
Med blod och smuts och tårar hade det födts,
som allt lif föds, och det ohyggliga vrålet skrämde
människorna till den grad, att de med hat och
ångest mottogo detta nya väsen, som dock engång
skulle få Ariels luftiga skick och hjälpa att bygga
jordens borg ända upp till de eviga stjärnorna.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
