Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i denna fattigstuga. Jag fick fumligt upp en femtioöring ur
fickan och gav till pojken med tandvärk, och vilka ögon på
honom och på de andra, då han visade den!!
Och jag hörde Karlfeldt ur graven:
»Hur kräsligt leva vi i Juda städer ...»
Här mötte jag Sverige, det verkliga, det verkligaste
Sverige, långt bort från städerna.
§ 3. Det enskilda och det allmänna.
Vi fortsatte. I bilen sade kamrern:
— Herr Nordström såg själv. Dålig grund, begynnande
röta. För lågt i tak. Inget skafferi, inga garderober. Ingen
vattenledning, inget avlopp, ingen ventilation. Det är så
folket lever. Det här är verkligheten.
— Lever alla så?
— Nej, inte alla. Industriarbetarna lever bättre.
— Men bönderna?
— Tja! Det är svårt att svara på den frågan.
—• Statistiken, som jag har, säger, att det förekommer, att
till och med familjer med ända upp till 10.000 kronors årlig
inkomst, lever trångbott på svenska landsbygden.
— Ack, ja, ja, ja!
— Men då är det deras eget fel och inte hårda nöden
att de leva som svin.
— Ja, visst.
— Men vad är det?
—- Jo, det ska jag säga. Det är arvet från fordom. Folket
i stort har icke vaknat till nya tiden än.
— Då betyder det, alt vi befinna oss i en kolossal
transformationsperiod för hela svenska folket.
— Ja, det tror jag kommer sanningen närmast.
— Nå, men kan nu denne man klara sig på detta lilla
ställe? Kan han leva på vad jorden ger?
-—- Nej, det kan han inte.
— På vad, då?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
