- Project Runeberg -  Lort-Sverige /
34

(1938) [MARC] [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fukten gjorde den begynnande kvällsluften sval och själen
lite lättad.

Vi gingo stigen upp, en liten grön äng öppnade sig bakom
ett stängsel, en grå stuga visade sig nere till vänster, omgiven
av syrener och äppelträd, och bakom dem skymtade en
blick-stilla skogstjärn med kolsvarta strandskuggor, brinnande
solnedgångsreflexer och två bländvita svanar som en drömsyn
mitt i alltsammans.

— Jag måste rita den här stugan! sade jag, satte mig på
en sågbock, medan de andra gingo in.

Titta på bild 2. Det var stugans exteriör. Sedan jag
tecknat den, gick jag ner till stugan. Dörren öppnades, och döm
om min häpnad, jag stod på tröskeln till — köket. Inget
vindfång, ingen förstuga, man steg från luften direkt in i
köket. Vindfång och förstuga representerades av det lilla
ynkliga takutsprånget ovan dörren, som möjligen kunde
hindra värsta regnet att slå in genom de glesa
dörrspringorna i köket.

Jag hade verkligen aldrig sett något sådant förut och inte
ens vetat, att sådant fanns.

Nå, jag trädde in. Stugan var av samma modell som den
förut besökta, d. v. s. kök och kammare, men här var
spismuren så stor, att det nästan som det inre av en lappkåta
alldeles svarta, sotiga kökel närmast kunde karakteriseras
som en smal gång från ytterdörren till kammaren. Och så
kammaren. Jag är en kortväxt figur, och jag kunde verkligen
stå upprätt därinne, men mellan min hjässa och taket var inte
mycket mer än en tvärhands avstånd, och en lång karl skulle
aldrig kunnat stå upprätt i detta rum.

Här bodde nu en gubbe och hans gumma, båda i
70-års-åldern, samt dessutom gummans bror, i samma ålder. Hur
hade de det? Jag stannade slagen, då jag trädde in:
gubbarna lågo i var sin utdragssoffa.

— Hur är det fatt? frågade jag gummans man.

— Jo, ser herrn, jag har legat på lasarettet ett hr.lvt år
för njurarna. Om det nu kan vara av att det har varit så
kallt här i stugan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:34:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nllortsv/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free