Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellertid åkte vi först till ett gammalt par. som tjänat
hela sitt liv vid en medelstor herrgård i trakten och nu bodde
som pensionärer i en liten stuga icke långt från vägkanten.
Det var nu bara Hedin och jag.
Stugan var inte mycket att säga om. Den låg bland
blommande körsbärs- och äppelträd med blommor kring sockeln,
nied en liten trädgård och dessutom en liten hönsgård. Den
var överskuggad av praktfulla gamla lönnar, lindar och jag
vill minnas almar, en liten glad bäck hoppade förbi
staketet. Bakom: stora granskogen. Idyllen, den klassiska svenska
landsbygdsidyllen, som avlat så många sentimentala
färgtryck, visor och sedelärande berättelser. Den innehöll ett
någorlunda stort rum, lågt i tak och sparsamt upplyst av
två fönster samt ett minimalt kök med den obligatoriska
spismurskolossen, nere, ett vindsrum uppe. Huset låg direkt på
marken, ulan grund, och det hade, för att säga allt i ett ord,
jämnt upp alla de fel och Bristfälligheter, som gjorde, att
det borde utdömas såsom icke lämpat till människobostad.
Men jag skall i detta fall stanna ett ögonblick vid
inredningen.
Den bestod av tretton olika större och mindre möbler
i detta trots allt lilla utrymme, och här bodde fyra
personer. Det var först det nödvändigaste: sängen, sedan det
näst nödvändigaste: chiffonjé med klädlådor, så skänk för
porslin etc., kommod för tvättfat, så symaskin, så slutligen
vanliga pinnstolar, så en korgstol, rummets elegans,
blombord och så stort bord mitt på golvet, så linoleummatta över
golvet och så trasmattor på den. Vilka dammgömmor! Vilken
anhopning! Inte en enda vacker sak, jag menar då inte lyx
utan vackert proportionerad, vacker i form, vacker i färg.
Möbelkram, färglöst, planlöst. Och ändå! Där var en
alldeles bestämd hemtrevnad. Allting levde på något sätt, de
omaka möblerna bildade en trivsam familj, en för en hade
de samlats dit, var och en var resultatet av långa års arbete,
långa års sparsamhet. Inte tvivel om, att inte denna interiör
på sitt sätt var sedelärande.
Den blev lärorik för mig också på ett annat vis. Jag hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
