- Project Runeberg -  Lort-Sverige /
94

(1938) [MARC] [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Han har i folkpension och barnunderstöd en 1.500—
1.600 kronor utom vad han får ur stället.

Vi gingo in. Nere var det kök, två rum och en låst dörr.

— Kan den inte öppnas? frågade jag.

— Jo, vars! svarade mannen, en mager typ, med
vatten-blå ögon, gulaktig hy och sandgrå hängmustasch. Han
öppnade. Tablå! Det var »finrummet»! Med ekmöbel, schagg,
nysilverbricka etc. Och halvneddragna gardiner.

På övre botten funnos ett kök, ett större rum och en skrubb.
Däruppe voro de tolv barnen inhysta, sju i det större
rummet, två i köket, tre i skrubben.

Men finrummet nere, som var störst, stod låst. Mitt inne
i skogen. Det var den hemliga skatten. Det var
motsvarigheten till stamtavlan i trappuppgången på de grevliga och
baronliga slotten. Det var familjens själ. Det var barnens
arv. En gång skulle de kunna gå ut i världen och väcka
avundsjuka genom att kunna säga:

-—- Hemma hade vi sal!

Så som samhället alltjämt är konstruerat, all världens s. k.
demokrati till trots, förstår man dem.

Nå, hur levde och bodde nu dessa människor? När vi
kommo, hade frukosten tydligen just avätits i köket. Det var
naket. Huvudmöbeln var ett stort träbord med vaxduk vid det
ena av de två fönstren, mitt emot spisen. Mitt på bordet ett
stort plåtfat med litet mjölk kvar, en stor halvuppskuren
rågbulle, brödsmulor och äggskal. På något sätt föreföll det
som att titta in i en rävkula.

Runt bordet hängde, stodo, sutto ungar. Tre voro klädda
i klarröda trikåtröjor, de övriga i gröna eller blå bussaronger,
den minsta hade modern, en liten grovbyggd kvinna med
håret nerfallet kring huvudet, vid bröstet.

— Hur gammal är den äldsta? frågade jag.

— Sexton år.

—- Och den yngsta?

— Tre månader.

— Vad har dom egentligen kommit i för ordning, då?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:34:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nllortsv/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free