- Project Runeberg -  Lort-Sverige /
117

(1938) [MARC] [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hon herr Nordström ut på en runda, och så råkas vi som
överenskommet klockan ett.

§ 4. Societetens offerväsen.

Bostadsinspektrisen var en stor, lång, kraftig dam med
klara, gråblå ögon, redig, vänlig, bussig. Jag tycker om dessa
yrkeskvinnor, som ta sitt jobb på allvar och kunna sina
saker. Det kunde hon. Hon sade icke så mycket, men det
hon sade gav exakt besked.

Radiobilen var trasig. Hedin övervakade den i Malmö på
Volvos service. Jag hade måst förhyra en taxameterbil, och
i den bar det nu i väg ut till det okända Människo-Skåne.

Jag satt och tänkte på, vad doktorn berättat om riskerna
för läkare att söka göra det bättre för dessa människor, då
inspektrisen gav chauffören order att köra upp för en
knagglig, stenig, gropig väg.

— Det är inte bara permanentade bilchausséer ändå, här
i Skåne! sa jag.

-— Ah, nej! svarade hon. Det kan minsann va dåligt nog.

— Och vart ska vi nu?

— Till X-slott.

— Grevinnan Y.

— Ja! Men inte till grevinnan utan till hennes pensionärer.

— Det börjar bra! tänkte jag, ty grevinnan Y. var en
både väl känd och välkänd dam, med i allt som hette kultur,
representation, hembygdsvård, Röda Kors, ambulans, konst,
litteratur, musik, sällskapsliv, insamling till nödlidande, till
fattiga barn i Norrbotten. Kort sagt vad man menar, då man
säger: societet.

Bilen körde in bland några buskar vid sidan av vägen,
som under regnperioden inte gärna kunde vara mer än ett
bottenlöst dike. Några grå stenlängor och ett par byggnader,
också av sten, som föreföllo att hålla på sjunka långsamt
ner i förgängelsen som kistan i ett krematorium, ehuru ej
höljda av blommor utan av smuts, omgåvo mig, då jag steg
ur bilen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:34:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nllortsv/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free