- Project Runeberg -  Lort-Sverige /
135

(1938) [MARC] [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men så kom frågan upp i mig igen. På följande sätt. Vi
gjorde en sista lov kring gården.

— Och här bor inte drängarna i stallet! sa inspektrisen
med lysande ögon. Utan i byggningen.

Vi tittade in. Ja! De bodde mycket riktigt i byggningen.
Men, men, men! Ett mörkt rum. Två träsängar, omålade,
vill jag minnas. Filt och ett lakan och halmmadrass. Rummet
naket, liknande en materialbod. På något vis påminde mig
denna drängkammare om skansen på en passagerarbåt. Det
var en väsentlig skillnad mellan skansen och aktersalongen!

— Men vi får se annat! sa doktorn, och färden fortsatte.

§ 7. Kaminen.

Vi kommo till ett gammalt, gammalt gods, vars ägare
emellertid var förmögen. Han hade byggt en hel ny
uppsättning stathus, för fyra och två familjer samt enfamiljshus.
Ett helt litet samhälle i vitrappning och röda tak.

Men vad är det med Skåne?

Det här var nytt, det borde varit propert. Men nej! Det
luktade snusk, lika förbaskat. Interiörerna voro de
standardiserade: två rum och kök, i stort sett ordentliga biutrymmen.
Men folket tycktes också vara standardiserat: Lort-Sverige
tycktes vara själen åtminstone i det skånska Villa-Sverige, den
outrotliga själen, och det var med dysterhet i sinnet jag åter
steg i bilen.

Icke bättre blev det på ett annat slott. Där hade man byggt
om de gamla statbyggnaderna, minskat ner lägenheternas
antal från åtta till sex. Man hade lagt in skafferi, man hade
gjort bättre dass, man hade ordnat tvättstuga.

Den unge godsägaren kom själv, vänlig ooh intresserad,
och förklarade:

— Vi får lov att ta det pö om pö.

— Jag förstår! sa jag, men det var inte bostäderna, som
intresserade mig längre. Det var människorna. Och detta var
ruffigt. Rummen voro och blevo mörka och dystra.
Människorna voro och förblevo mörka och snuskiga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:34:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nllortsv/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free