Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 12. Vad renligheten kostar.
Det tycktes stå skrivet i stjärnorna, att jag skulle få
fortsätta att vada i snusk och resonera om avträden och
exkre-menter. Det är ju inte precis angenäma saker vare sig att
tala eller skriva om, men det är ännu oangenämare att
behöva riskera ha praktiskt obehag av dem, och för att
undvika det är man tvungen att någon gång klarlägga deras roll
inte minst i samband med bostadsfrågan och väcka den
allmänna uppmärksamheten på vad som kan hota oss litet var.
Det hotet fick jag för första gången under färden klarlagt
genom nästa läkare. Och nu var jag uppe på den
nordskånska slättbygden. Vad jag fick se här skilde sig icke på
några väsentliga punkter från vad jag under de närmast
föregående dagarna haft tillfälle iaktta och notera, men det
var en del nya synpunkter, som kommo fram, samt ett par
erfarenheter, vilka slutligen ledde mig till ett svar på den
fråga, som alltmer börjat sysselsätta mina tankar, frågan
om, vart Lort-Sveriges förvandling till Villa-Sverige
egentligen pekade för de uppmarscherande Villa-Svenskarnas
egen del.
Jag skall i största korthet berätta.
Jag sitter i ett ovanligt trevligt mottagningsrum en
morgon strax före klockan åtta. Fönstret är öppet mot en gård
med blommande träd, och en skön svalka sveper genom
morgonstillheten.
Provinsialläkaren, en blond, försynt och vänlig man,
sitter i sin vita läkarrock mitt emot mig vid bordet och ger mig
sina synpunkter.
— Vi kan ta ohyran till att börja med, säger han, innan
vi går in på viktigare saker, och då får jag säga, att den
på tjugu år gått betydligt tillbaka här i distriktet. Då hade
jag alltid, efter varje inspektion, minst ett tjugutal kryp på
mig. Nu kan jag då och då ha ett par stycken.
— Men det finns ändå?
— Finns, gör det. Givetvis. Speciellt i norra och östra
delarna av distriktet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
