- Project Runeberg -  Lort-Sverige /
159

(1938) [MARC] [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en lappskomakare, där hade han sin verkstad, låg, mörk,
förfillen, illaluktande.

— Ja, egentligen, sade herr Stark, skulle huset utdömas.
Men förresten! Det rasar väl snart ihop av sig självt.

Det var paradiset, som sprack.

§ 14. Vi hotas av blodpropp.

— Du hörde, sade jag till Hedin, när vi för högsta fart
susade tillbaka till slättbygden för att inte låta doktorn vänta.
Du hörde. Han sa precis detsamma som gubben i Småland.

— Ja, du vet, det tänkte jag inte på. Men det är sant. Att
di större får och di små blir utan.

— En sak blir allt tydligare, min gosse. Folkhemmet är
inte lika fint sminkat på insidan som på utsidan. Del är
missnöje i landet, på alla håll och i alla klasser. Nu gäller det
alltså, att vi håller både öron och ögon öppna. För det här
börjar peka på lågt barometertryck och oväder, kanske storm.

Och i deri stämningen kommo vi ner till doktorn, som
tåligt väntat oss, och så bar det ut på nya upptäckter. Det
var nu jag fick en plötslig och oanad inblick i det hot, som
kulturens framsteg i Sverige på exkrementernas område
innebar för oss alla.

Dagen var strålande, och det hela började som rena
idyllen. Doktorn hade en pippi: vårmusseroner. Läkare ha alltid
någon pippi, lättbegripligt förresten, de måste ha något, som
en stund befriar deras själ från trycket av allt elände de
måste se, all dumhet, de måste bekämpa. En tid sjöngo de
hela högen, till luta. Det var någonting rent ohyggligt. Det
berodde på att det fanns två storsångare bland
Stockholmsläkarna med jättepraktik. En tid seglade de, del var mindre
störande för den allmänna säkerheten. Nu förefalla de att
vara samlare på konst eller om inte precis på konst, så i
alla händelser på tavlor. Jag tror inte, jag någonsin sett så
mycket tavlor i svit som på denna färd, det var som att
vandra genom ett sammanhängande galleri från Landskrona
till Paj ala.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:34:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nllortsv/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free