Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för mig i den förres vardagsrum. Äter en av dessa tröttkörda,
likbleka, allvarliga, att icke säga dystra läkare, som ha liv
och död i Sveriges ensliga bygder på sitt ansvar. Han hade
inte varit hemma, då jag körde upp på gårdsplanen, fast
timmen var tidig. Doktorinnan hade tagit emot, tebordet
var gästvänligt dukat, hon hade bjudit frukost, men som
vanligt hade jag redan tagit mitt morgonte och var rädd
om minuterna.
— Maken kommer genast. Han är på sjukbesök men
alldeles intill, hade hon då sagt.
I detsamma körde kommunalmannen upp på gårdsplanen
och trädde efter ett ögonblick in i rummet.
Jag skulle här vilja passa på tillfället och ge dessa
kommunalmän en liten enkel blomma. Vi äro i Sverige stolta
över vår kommunala självstyrelse, och vi ha verkligen skäl
att vara det. Under hela denna resa, från Ystad till
Haparanda, hade jag dagligt tillfälle att se, resonera med, iaktta,
studera dessa kommunalmän. Det var bönder, arbetare, små
befattningsinnehavare, tjänstemän, affärsmän, småhandlande,
men vad de än voro, allesammans voro de allvarliga,
häpnadsväckande kunniga, balanserade, intresserade och
välvilliga män, fulla av en nästan moderlig omsorg om sina
kommuner, bekanta med alla deras invånare, underkunniga om
deras förhållanden, deras svårigheter, offrande tid och krafter
praktiskt taget utan någon ersättning åt sina medmänniskor.
Det var något av vardagsreligiositet utan ord över dem, en
praktisk kristendom, som bakom alla politiska skiftningar
präglade dem alla, som allt mer föreföll mig bilda själva
den trygga grunden i det svenska samhället, som kanske
förklarar indifferensen för den yttre, mer eller mindre tomma
och verklighetsfrämmande kyrkoreligionen och som är den
svenska demokratins enkla men fasta klippa.
Och här, vid det svenska Sinais fot, kom, liksom helt
naturligt och självfallet, just denna vardagsreligiositet med
sin specifika världsbild, sin specifika inställning till de olika
sociala och ekonomiska problemen i nuets Sverige klarare
och tydligare än på någon annan punkt av resan till uttryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>