- Project Runeberg -  Lort-Sverige /
187

(1938) [MARC] [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Hur motiverar doktorn detta krav?

— Det förefaller mig uppenbart, att det i sista hand är
på den enskilde individens ansvarskänsla, som inte bara
bostadsfrågans lösning utan hela landets sanitära
uppryckning beror. Får han bara utan motsvarande
prestationsskyldighet, så kommer han själv aldrig att lägga två strån i kors
för att förbättra, men tvingas han själv prestera något, så
kommer han dels att se sig för, innan han begär, och dels
att tvingas reflektera över olika brister. Att bara ge och ge
förefaller mig vara att döda den enskildes ansvarskänsla,
och lyckas man göra det, ja, då har man lyckats förvärra
tillståndet på landsbygden i stället för att förbättra det.

—- Doktorn anser, med andra ord, att landsbygdens
bostadsproblem ytterst är av moralisk natur?

— Ja, man kan även formulera det så.

Det var första gången under resan, som jag påträffade
denna synpunkt, men det var, sotn vi av fortsättningen ska
se, icke den sista. Och inställningen skulle, beroende av
olika orsaker, bli skiftande.

§ 5. Urtid.

Hade jag sökt en bygd, lämpad som studieobjekt, då det
gällde fattigdomens specifika mentalitet, kunde jag
förmodligen i hela Sverige knappt ha funnit en bättre. Det visade
fortsättningen av denna intressanta dag.

Då doktorn var bunden av sin mottagning, blev det
kommunalmannen som fungerade som ciceron. Innan vi
lämnade doktorns bostad, hade vi först, sen doktorn gått till
sina patienter, ett litet förberedande samtal i vardagsrummet.

Kommunalmannen var, skulle jag tro, uppåt sextio år
och till professionen affärsman. Han var av medellängd,
mager, med kort, rödlätt hår, slätrakad, med klara, lugna,
ljusblå ögon bakom glas och var till hela sitt väsen lågmäld
och försynt men, som det glimtade fram, av en fast vilja
och med klar överblick av läget i bostadsfrågan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:34:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nllortsv/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free