- Project Runeberg -  Lort-Sverige /
192

(1938) [MARC] [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

När vi återvände över fälten, sade ciceronen:

— Som författarn såg, är hela gården fallfärdig, och vi
har varit på gubben att begära förbättringsbidrag. Till sist
lyckades vi få honom att ta emot färdigskrivna blanketter
hem att skriva under. Men följande morgon klockan fem
knackade han på ordförandens dorr, och när denne
öppnade, sträckte han fram blanketterna och bad med
darrande röst:

— För Guds skull! Ta tillbaka blanketterna!

Och huset har förblivit sådant det var och som författarn
nu ser det, där det står!

Det var folket vid det svenska Sinais fot, mer tillhörande
stenåldern än vår tid, tack vare en fattigdom, som man ännu
ej övervunnit och som uppenbarligen först borde botas,
innan bostäderna kunde med någon utsikt till effekt förbättras.

Och det föreföll nästan, som de skulle anat detta själva.

§ 6. Fröken Blom.

Just som vi skulle lämna dessa, som herrskapet förstår,
allt annat än stimulerande gårdar, hände något. Jag hade
åkt med kommunalmannen, Hedin hade följt efter för att
fotografera. När han nu skulle sätta i gång, befanns det, att
han på själva gårdsplanen fått en punktering. Det skulle
så småningom resultera i något, som i sinom tid skall
berättas.

Vi vände emellertid ner till mer bebodda trakter efter en
plan, som kommunalmannen skickligt lagt ut. För att belysa
vad han sagt om det otillfredsställande i hela
bostadsförbättringshjälpen.

Vi stego sålunda in i en liten proper och pittoresk stuga,
det var platsens telefonstation. Föreståndarinnan var gift,
och familjen hade fått förbättringsbidrag. Vad denna hjälp
verkligen kan betyda, det uttryckte den livliga frun kanske
klarare än någon annan på hela resan. Hon visade oss
omkring i den nätta stugan, där allt var som i ett dockskåp, såg
sedan med nästan tårade ögon på oss och sade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:34:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nllortsv/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free