Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, när vi fick det där bidraget, då fick vi på en gång
liksom energi att fortsätta vidare själva.
Detta var ju på sätt och vis en kritik av doktorns kritik
tidigare på dagen.
— Ofta, fortsatte hon, tänker jag på, att förr drömde man
kanske om, hur man skulle vilja ha det ordnat, men aldrig,
nej, aldrig ens föresvävade det en, att det nånsin skulle
kunna bli verklighet.
— Och värmeledningen? Den är väl skön? log
kommunalmannen menande.
•—• Om! Ja, det kan helt enkelt inte beskrivas. Nu har vi
ju allt: utrymmen, skafferi, källare, garderober, värme. Man
har helt enkelt på en gång blivit människa. Tänk, förr! Man
tycker, det är som om det aldrig skulle ha varit. Men det
har faktiskt varit. Tänk, då det kunde ligga en hel snödriva
i köket, som yrt in genom den otäta dörren, genom
skorstenen och den gammalmodiga spisen. Och nu är allt delta
förbi. Man kan knappt tro, att det är sant. Nej, nu är man
äntligen människa!
Kommunalmannen såg på mig och log nästan omärkligt.
Som en Gud Fader i miniatyr åt de små människokrypen,
för vilka han i sin allvishet stilla och tyst styrde och ställde.
— Här kan vi i alla fall inte se den stora förändringen!
sade han. Men strax här intill.
I samhällets utkant låg på ena sidan vägen ett nästan
hopfallet, grått ruckel. Mitt emot, tvärs över vägen, reste
sig en nyuppförd »villa» på hög stenfot, och mitt på vägen
stod en liten kutig gubbe i nött blåställ, nästan lik en lapp.
Rucklet hade han bott i, villan hade han byggt med
statsbidrag, och det hela var på något vis en så slående bild av
den förvandling, hela Sverige håller .på att undergå, att
sedan jag varit in och sett upplaget av saftkrukor i källaren,
barnens rum, var och en sitt, på övre botten och den
strålande gumman, som stod i köket och gräddade
tunnpannkakor, ville jag fotografera gubben som en av ödet välvilligt
skänkt symbol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
