- Project Runeberg -  Lort-Sverige /
194

(1938) [MARC] [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men då gömde sig gubben bakom det gamla rucklet och
skrek:

— Nä, så satan häller! Nä! Nä! De ä en djävla lögn
att det sker! Nä, för satan, då få ja gå å ta å mej böxera!

De passade inte till »villan». Men tydligen svordomarna.
Ja, ja, Lort-Sverige finns i allt. Det var nog inte bara
bostäderna, som tarvade ombyggnad! Däri hade doktorn rätt!

Nå! Från detta intermezzo, som avslutades av ännu en
liten episod, kommo vi så till den välberäknade sociala
motsatseffekten, som skulle bilda första dagshälftens klimax. Den
lilla episoden var följande. Jag hade journalister nerifrån
städerna med under hela det nu skildrade förloppet, och
åskådare hade samlats kring den lille gubben-symbolen.

Då kommer en av journalisterna fram till mig och säger:

— Vet författarn, va en karl därborta i högen sa?

— Nej.

— Är det Lubbe, som är ute och tittar på bostäder? Ja,
sa jag. Då ska han komma till oss, för där ser det för
djäv-ligt ut. Vill författarn, har författarn tid?

Jag skakade bara på huvudet. Men jag förstod. Överallt
var det likadant. Överallt ville man ha hjälp. Vad jag sett
av smuts och elände var här som på alla andra ställen
mindre än en bråkdel av det som fanns, och den, som bett mig
komma, var helt visst en av dem, som förbigåtts.

Och just ett sådant fall, fast i helt andra omständigheter,
var det jag nu till sist fick se. Genom kommunalmannens
kloka och behjärtade planläggning.

Vi stannade bilen i samhällets yttersta utkant. Där lågo
små stugor, och till en av de minsta, försedd med en liten
glasveranda ungefär som sommargäststugorna i Stockholms
skärgård och inbäddad i blommande fruktträd och alla slags
andra blomster, marscherade vi upp.

Där bodde fröken Blom, en liten vänlig, gråhårig dam om
63 år. Sömmerska.

Och nu skall jag berätta historien om fröken Blom.

194 Den lilla stugan innehöll, enligt traktens modell, två rum

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:34:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nllortsv/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free