- Project Runeberg -  Lort-Sverige /
197

(1938) [MARC] [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Nej. Jag får bara ett brev varje år, att jag irite kunnat
få något.

— Och det kostar pengar att göra en ansökan också?

— Ja, det är fera kronor varje gång.

— Det blir pengar, det.

— Ja, det gör det.

— Så det är inte så roligt.

— Neej, minsann, det är det inte alls. Fem kronor är pengar
för en annan.

— Men överhuvud taget, kamrern, vad ska man säga om det
här sättet att utdela bidragen? Anser kamrern, att den
nuvarande formen är fullt effektiv?

— Nej, det gör jag inte. Därför att såsom utdelningen nu
sker, så får de mest behövande inte något. Alltså: för att kunna
få bidrag måste de vara i sådana omständigheter, att de kan
lägga ut ganska stora belopp själva, och det är många, som inte
kan det.

— Och dom som inte kan, dom får ingenting?

— Dom får ingenting, därför att egnahemsnämnden anser,
att de i så fall skall vända sig till kommunen för att få
understöd.

— Som fattighjälp?

— Ja, som fattighjälp, och det vill dom inte gärna gå med
på, utan hellre avstår dom.

— Det vill säga de mest behövande ställs utanför?

— Dom ställs utanför.

Som synes fick kommunalmannen här tillfälle att inför
hela Sveriges kanske ett par miljoner lyssnare lägga fram
sin kritik av bostadshjälpens nuvarande utdelningsprinciper,
och som demonstrationsmaterial hade han utvalt dels fröken
Blom och dels det fall, han berättade, om den ensamstående
barnamodern.

För mig, som satt i den lilla välhållna stugan, där
ägarinnan visat det nersjunkna golvet i kammaren, mellan vars
tiljor gräset snart skulle spira upp från marken inunder och
där om vintern en bister kyla och fukt trängde in, för mig
var det omöjligt att inte anställa jämförelser mellan å ena
sidan den upprustade telefonstationen, där allt var
strålande lycka, där man »äntligen kände sig som människa»,
med den svärjande lille gubbens palats, där barnen skeno 197

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:34:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nllortsv/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free