Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligtvis är du och bror, och det är klart, att dom som sitter
i hälsovårdsnämnden, inte vill stöta sig med gamla vänner
och du-bröder, hur uselt det än är. Så blir ingenting gjort.
Men kronogårdarna är ett särskilt sorgligt kapitel, i själva
verket numera mycket värre än statarna. Dom har fått det
bättre. Det vill säga, antalet rum har ökats, från ett till två
rum och kök, med skafferi och garderob. Men tyvärr varken
vatten eller slask. Ett tvättrum måste införas förr eller
senare i alla dessa bostäder, där man kan ta av sina smutsiga
arbetskläder och tvätta sig, och ett torkrum för dessa
arbetskläder. Nu ska allt detta ske i köket, och då kan man
inte förvåna sig över stanken och orenligheten överallt.
— Statens arrendegårdar, då?
— Kronogårdarna är tyvärr allmänt kända som mycket
dåliga bostäder. I statens arrendeegnahem finns visserligen
värmeledning men inte ens en enkel dusch. Det blir det gamla
bleckhandfatet att hålla sig till. Det måste i sannningens
intresse sägas, att det är helt enkelt upprörande, att staten,
då den ska bygga modernt, inte tar hänsyn till hygienens
mest elementära krav. Överhuvud taget beter sig staten högst
besynnerligt på sina domäner. Här har vi just haft ett
typiskt fall. En kronoarrendator dog, änkan, som övertog
gården, anhöll att få stathusen, som utdömts av läkaren, ersatta
med nya. Staten erbjöd henne 8.000 i bidrag. Då hon
infordrade anbud av byggmästare, gick det på 20.000. Hon
skulle alltså ha måst tillskjuta av egna medel 12.000, för
att statarna skulle få människovärdiga bostäder. Men som
arrendet just då utlöpte, lämnade hon alltsammans.
— Prästerna då?
— Jaa! svarade han och teg en stund. Ska vi verkligen
gå in på det kapitlet?
— Hur så, menar doktorn?
—- Ja, det är bara det, att det kapitlet är nog del
mörkaste av alla.
— På vad sätt?
— Vi hade en sinnesslö man, som bodde ensam, här i 60ck-
nen, och jag ville ha in honom på ålderdomshemmet för vård, 227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
