Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Och folket?
■—• Snälla, lojala, hederliga över lag. Ett mycket bra folk.
Schartauaner. Men det märks föga.
— Och till sist, doktorn, hälsovårdsnämnderna?
Doktorn log stillsamt.
— Nå, då far vi till det sämsta!
Bohuslän är Sveriges mest skulpturala landskap, därför
att det är — d. v. s. mot havet — en enda trädlös, naken
klippa. Att titta på denna kust är som att titta en riktigt
utpräglad, mager, benig engelsk gentleman i ansiktet. Eller
en egyptisk mumie.
Men i själva verket väcker hela Väst-Sverige till livs en
historisk spöksyn i ens inre. Både Västergötland, Dalsland
och Bohuslän voro en gång blomstrande export- och
handelsområden och gammalt i världen mäktiga riken. Redan
Tacitus omnämner ju hästexporten från vad som nu är
Västergötland, och senare, under 1800-talet, var detta landskap
tillsammans med Värmlandsnäs centrum för en väldig
havreexport på England. Från Bohuslän hade gått en motsvarande
export av virke, timmer, mastträn etc., från Dalsland hade
skogarna runnit ner till Uddevalla, Strömstad och
Fredriks-hal d och vidare ut i världen.
Nu var havreexporten från Västergötland slut.
Virkesexporten från Dalsland var en bagatell, folket hade flytt till
Amerika, några spillror funnos kvar. Bohuslän var avskalat
och blankt som ett ägg, folket vandrade till andra delar av
landet.
Det var kort sagt ett Sverige, som hade varit.
När jag tänkte på detta, steg Sverige av i dag för min
inre blick. Sköta vi landet bättre? Födelsesiffran var
överallt i sjunkande, understödstagarmentaliteten på sina håll i
stark tillväxt, de sämsta raselementen omvårdades, de bästa
lämnades utan ledning, överfyllde industrin och jäste av
missnöje, landet saknade ett klart fixerat mål för sitt liv, sin
politik, flöt som en grann pappersros från en galamiddag
236 på världskonjunkturens vågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
