Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. X. Det klassiska Sverige.
o
§ 1. Ett annat folk.
Det tycktes stå skrivet i stjärnorna, att liksom jag i
Blekinge och Skåne skulle vada i smuts, skulle jag i Väst-Sverige
vada i dysterhet. För att komma kortaste vägen upp till
Värmland sneddade vi från översta kilen av Bohuslän över
Norge, och det var intressant att se, hur den bohusländska
naturen verkade som ett föl, fallet efter det stora norska
stoet. Med ens rände nämligen bergen i höjden och blevo
som alper.
Men det var inte det jag skulle berätta utan något annat,
fast det kanske hängde ihop med denna splittrade, mörka,
ensliga natur. Medan Hedin och jag kuskat kors och tvärs
genom Götaland, hade en bonde blivit tokig i Norge, just
mot svenska gränsen, och skjutit ihjäl, jag tror, åtta
personer, innan han själv blivit skjuten. Jag läste under hela
färden aldrig en tidning, hade inte ro med det, men Hedin,
ordentlig i allt, följde med och rapporterade det grövsta i
in- och utrikespolitiken.
Så kommo vi ringlande den mest slingrande väg jag tror
jag prövat i mitt liv, då med ens, i en ruskig bygd, en bred
granrismatta går tvärs över vägen, efter en stund ännu en,
så ännu en, och i detsamma upptäcka vi flaggor på halv stång.
— Äh! Du vet, det är mördarn! sa Hedin.
— Vilken mördare?
Då berättade han; han hade ’läst om saken i tidningarna.
Och vi passerade åtta sorgens granrisbäddar, men alla hus
tycktes stängda, bygden död, inte en människa syntes.
I stället hade stora timmerbrötar börjat uppträda i vat- 241
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
