- Project Runeberg -  Lort-Sverige /
252

(1938) [MARC] [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Iris, sjuksyster fått gå omkring och demonstrera, medan
stugornas invånare suttit mer eller mindre apatiska.

Här var det annorlunda. Mannen tog ögonblickligen
ledningen själv och visade oss omkring. Och! Märk det! Visade
icke, vad som var uselt och eländigt, utan vad han gjort för
att bekämpa och övervinna det usla och eländiga. Hjärtat
flög i bröstet på mig. Detta var på något vis det folk, som
i alla fall byggt upp och gjort Sverige. Vilken lättnad från
det olidliga trycket i Dalsland t. ex.

Hela stugan hade ban invändigt tapetserat, han hade
limstrukit spismuren, så att den var skinande vit, i den usla
lilla förstukvisten hade han snickrat ihop ett litet skafferi
och en liten garderob. Han hade skottat upp en jordvall
kring husets yttersida för att hålla värsta kylan ute.

— Annars fryser en ihjäl! sade han.

Samma gamla melodi, men här bjöd själen kamp och
viljan blev stål.

— Ja, en måste, sade han, för annars mögler allt.
Kläderna bli blöte, så det dryper om dom, om dom hänger på
en spik på väggen.

Han hade blommor i krukor i fönstren, blommor runt
huset, blommor i rabatter och kantande vägen upp. Han
hade reparerat potatiskällaren.

Han hade inte suttit med händerna i kors. Han hade
handlat, ingripit, gjort något. Och han gav mottot för resten av
färden. Han sade:

— Ja! En sök ju hålle lorten borte! Sen så...!

Här mötte Lort-Sverige, med andra ord, klar, medveten
kamp.

Så sade han till kommunalmannen.

— Jag tyck, en borde kunne få till näste år.

— Ja, det var ju så många före, som skulle få i år, 18
stycken. Men ni får nog nästa år.

— Ja, jag måste nog ha, för jag våge knappt elde längre,
då det blåser, en ä rädd för soteld. Jag tänkte å mure själv,
men de räck ju aldrig te, i fjol la jag på tak själv, det dröp

252 ju genom gamle taket!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:34:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nllortsv/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free