Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Har syster något sådant ställe att visa?
— Många. Men jag vill så gärna visa ett annat. 1 alla
fall. Ett, som är så svårt.
Där hade jag nu köket, det norra områdets stora problem.
Inspektionen tog vid, kavalkaden av bilar: radiobil,
kommunalmännens bil, journalisternas bilar, den vanliga raden
susade i väg bortåt bygden.
I en sandig skogsbacke under skyhöga tallar låg en
vanlig stuga, där väntade syster, som farit före. Där bodde nu
en familj om 11 personer, man, hustru och 9 barn, i kök
och en kammare, som knappt var mer än en skrubb. Jorden
var 15 tunnland, vartill mannen arrenderade 2. Familjen
hade 6 kor, 1 häst, 150 höns och 300 kycklingar.
— Titta! sade syster. Här ska nu elva personer rymmas.
Och se här! Ska människor tvingas ha det så? Bara för att
dom är fattiga.
På gården var en vanlig stege rest framför köksfönstret
upp mot en lucka ovanför detta fönster. Jag frågade vad
det betydde.
— Det är trappan till vinden! svarade mannen. Hä ä
nästan livsfarligt.
Barnen stodo runt om. Sex pojkar, tre flickor. Äldsta
flickan var 15 år.
— Det är, som ni sa, vände jag mig till en av
kommunalgubbarna. Det är inte himmelriket här i Dalarna än. Inte
riktigt i alla fall.
— Hä ä no int det! Men hä ä no ingenstans.
Jag vände mig till den äldsta flickan.
— Nå, va vill du helst?
— Jä vill se Skåne och dom som ä fatti där, jä ha hört
om dom, och jä undra, hur dorn ha det.
— Vi kan fara vidare nu! sa kommunalgubbarna.
§ 10. »Tnt ä hä nå å tala om!»
De ville bara visa mig utmärkta gårdar, speciellt en. De
266 präktiga gubbarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
