- Project Runeberg -  Lort-Sverige /
351

(1938) [MARC] [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

utanför för att valla skidorna. Men så var det några småbarn
där, en på två år, det var en flicka, och en pojke på fyra år,
och dom var klädda i skor och strumpor på fötterna, pjäxor
alltså, och lillungen var ganska livlig av sig. Hon sprang ut
och in, men det var halt på trappsteget, så rätt som det var,
åkte hon omkull på trappsteget och rakt ut i snön, men då
visade det sig, att hon hade inga byxor på sig.

— Nakna lilla stjärten?

— Ja, stjärten var alldeles naken, och den liknade precis
stjärten på aporna på Skansen, alldeles illröd.

— Kors i alla dar! Du berättade någonting också om
svårigheterna för skollärarinnorna däruppe.

— Ja, det är nog många gånger, däruppe i Lappmarken, som
kvinnan får göra ett hårt arbete, många gånger värre, än
karlarna någonsin gör. Det är en episod, jag särskilt tänker på. Det
var två småskollärarinnor, som länge önskat att en gång få
bestiga ett av våra högsta fjäll, det hade hägrat för dem i många
år, och så vid en påsk hade de tagit tillfället i akt och beslutat
göra den där färden. Det gick emellertid inte lyckligt,
åtminstone inte för den ena. Under bestigningen visade det sig
nämligen, att hennes krafter inte räckte till, hon orkade inte med,
och det berodde på, att hon hade något fel på lungorna. Så
halvvägs var hon slut. Min kamrat och jag hjälpte henne ned
tillbaka till stugan, och hon fick vila sig där. Jag misstänker,
att det var den vanliga sjukdomen häruppe, lungsot, som var
med i spelet, för hon hostade blod på näsduken.

— Ajajaj.

— Men det gjorde, att vi blev litet mera intima med henne,
så under det dygn hon låg och vilade sig för att få krafter att
åka tillbaka hem, berättade hon om sitt liv. Just den dag, hon
och systern startade för att bestiga berget, hade hon gått upp
klockan fyra på morgonen, för det var ju en hel del saker,
som måste ordnas hemma. Systern var litet starkare och grövre,
hon hade på morgonen sågat och huggit en massa ved och åkt
ungefär sex mil skidor för att sedan bestiga berget. Det är ju
ett kraftprov, kan man säga ...

— Ja, säkert!

— ... som många karlar aldrig skulle kunna göra efter.

— Nå, men om vi nu skulle gå från detta till andra saker.
Om du tänker på bebyggelsen häruppe?

— Ja, bebyggelsen har ju, kan man säga, under de senare
åren blivit bättre, än vad den var förr. Ser man både på privata
och på mer offentliga byggnader, om jag så får säga, till
exempel på gästgivargårdar, hotell och sådant, har det de sista åren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:34:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nllortsv/0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free