- Project Runeberg -  Lort-Sverige /
396

(1938) [MARC] [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Gödda! mumlade de.

Vi gingo uppför en hög bro, kommo in i ett stort kök
med stor spismur, skåp, soffor och storhylla i taket, d. v. s.
en träställning som en stor pinnharv, där man kunde hänga
kläder, skor, päls etc. till tork. En gumma och en yngre
kvinna voro inne. Man hade börjat med vårrengöringen.

— Är det inte sant, berätta nu för författarn, mor, så
att ban hör, att jag inte far med osanning, att när ni rustar
opp gården, så inte bara tvättar och skurar och vädrar ni
hela huset utan dessutom så fernissar och gulmålar ni golven
och nytapetserar väggarna. Är det inte så?

— Hä ä som hä int vore färdit förr! svarade gumman
och torkade sig närmast generad om näsan.

— Och det gör ni kvinnor alldeles ensamma utan hjälp
av karlarna! Inte sant?

— Hä va en sak, hä!

— Jag har hört, att karlarna förr i världen aldrig hjälpte
kvinnorna, insköt jag nu, men jag har också hört, att karlarna
ska ha börjat hjälpa till i lagårn, till exempel med mjölkning.

Gumman såg först alldeles häpen ut. Så kunde hon inte
hålla sig utan skrattade gott åt något så flugigt, och så
sade hon:

— Ja, hä ska vara’n stor lagård, hä.

— Ja, men, sade då den yngre kvinnan, som var dotter
i huset, förr så aldrig, att dom högg ved heller, men nu
ha dom då börja med det.

— Kanske rentav flickorna på landet inte skulle avsky
jordbruksarbete så mycket, som dom nu gör, om dom fick
lite mer hjälp av karlarna? undrade jag.

— Jaa, nog tror jag det! sade dottern.

— För ni har väl svårt att få hjälp här också?

— Rent omöjligt! svarade båda med en mun.

Svaret på min fråga skulle jag på det mest oanade sätt
få uppe i Arjeplog, platsen längst upp i fjällen på hela
färden, dit Hedin och jag nu fortsatte.

396

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:34:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nllortsv/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free