Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 12. Fjällfolk.
— Nåå? frågade jag Hedin, då vi väl kommit in på
Arjeplogvägen, som följde ett smalt vattendrag, Långträsk, på
vars andra sida väldiga, trädlösa, snöhöljda bergmastodonter
reste sig med en nästan komisk uppsyn av likgiltig
överlägsenhet. Nåå? frågade jag, vad säger du om dom här
lapporterna?
— Du vet, i Arvidsjaur blev jag häpen. Men du vet, i
Jokkmokk måste jag skratta.
— Åt vad då?
— Kyrkan!
Han hade rätt. Kyrkan i Jokkmokk är säkerligen den mest
överraskande i Sverige. Den ser ut som en sommarrestaurang
och borde heta Tivoli.
— Men Arvidsjaur, då?
— Folk söderut kommer inte att tro en, då man säger,
hur det är. Med permanentade vägar och funkishus och
allting.
— Det här då? pekade jag på ett fjällpanorama, som nu
dök upp i horisonten.
— Du vet, nu måste jag stanna och fotografera!
Det var andra gången på resan. Första gången hade varit
på fjällvägen till Kiruna.
— Du vet, det här har dom inte bättre i U. S. A.
— Grand Canyon, Yellowstone, Rocky Mountains och allt
det där?
— Lika bra är det nog, men jag tror inte det är bättre.
Och när vi så kommo till Arjeplog, strax före infarten i
samhället och fjällvärlden med ens avslöjades i rader av
vitglänsande fjällkammar, seglande upp över vatten, öar,
oändliga skogar, då hade resan nått toppunkten. Hedin
uttryckte vad vi båda kände:
— Du vet, det ska bli konstigt att komma neråt lands
igen Och att gå på gatorna i Stockholm . . . Nä, du vet, jag
tycker nästan, att Stockholm finns inte.
Ja, så kände man sig däruppe vid foten av den egentliga 397
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
