Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tredje våningen med utsikt mot Terazije. Det var ju
ungdomsförbundet som placerat mig här. Jag hade
lämnat mitt bagage här. Resväskan med mina lexika,
mina böcker om Balkan, min kostym.
– Tyvärr, sade han, det vet jag ingenting om. Nu är
alla rum upptagna i vart fall. Tyvärr.
Något bagage kände han inte till. Något sådant
fanns inte i förrådsrummet i vart fall. Det visste han.
Han hade varit därinne i kväll. Sedan fortsatte han läsa
i tidningen.
Jag såg på honom. Han höll blicken sänkt. Som om
han koncentrerade sig på texten han läste. Men han
läste inte. Alla var tysta. Här fanns ingen säng. Det var
alltså bara att gå ut i vinternatten igen. Jag lyfte
ryggsäcken. Den kändes tung.
– Kan jag låta ryggsäcken och skrivmaskinen stå här
under det jag letar nattkvarter, sade jag.
– Freilich, sade han och för första gången såg han
på mig som om han mindes vem jag var. Han visade
med handen att jag kunde ställa dem bakom disken.
Jag fällde sedan upp kragen, drog åt läderskärpet
runt trenchcoaten och gick ut från hotellet. Det blåste.
Efter ett helt kort ögonblick började jag gå mot vinden
utför Balkanska mot stationen.
Vad jag tänkte? Ingenting. Jag var frusen. Men efter
en stund blir natten stor runt mig. Jag rätar upp mig
och söker driva kylan ur kroppen. Sätter klackarna
hårt i marken. Där vinden har blåst gatan ren från snö
slår klackjärnen gnistor ur gatstenen.
– Kanske är stenen från Bohuslän, säger jag.
Och nu är det Josef Kjellgrens ord från Occident i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
