- Project Runeberg -  När morgondagarna sjöng : från glömda år /
16

(1994) Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ain’t no call at all, sweet woman,
        Fo’ to carry on–
Jes’ my name and jes’ my habit
        To be Long Gone . . .[1]


Jag höll mig på håll från henne där hon gick uppför
boulevarden. Då och då skymdes hon. Men så när det
sjöng i mig knappade jag in på avståndet igen och kom
henne så nära att hennes höfter rörde sig framför mig
i takt med sången. Jag föll då åter undan och höll mig
på avstånd som hon önskat, skymtade hela tiden dock
hennes röda basker därframme och jag undrade
varför hon inte ville man skulle se oss samman och vart vi
var på väg och vad som nu skulle hända och vem hon
var men

– Jes’ my name and jes’ my habit to be Long Gone.

Jag skulle velat sjunga det högt så vackert rörde hon
sig och jag kände varken kylan eller hungern. Nu
började folkmassan tätna och jag skyndade på stegen.

Flickan i röd basker framför mig stannade plötsligt
till och såg sig om för att se att jag fortfarande följde
med. Hon stod framför ett kafé. Tunga gröna gardiner
för fönstren. När hon fick ögonkontakt med mig
tyckte jag att hon log. Det klack till i mig. Hon vände och
gick in i kaféet.

Det var en stor lokal. Bruna väggar. Rökig och full

[1] Jag är nog kär i dig/har aldrig kommit på dig med någon annan/men
det går bara inte för mig/att stanna kvar längre.//Jag måste träffa folk/
jag aldrig sett./Dra genom trakter/där jag aldrig varit.//Inget alls för
dig min kära/ att bråka om./Det är bara mitt namn och min natur att
vara Längesedan Borta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:47:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nmds/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free