- Project Runeberg -  När morgondagarna sjöng : från glömda år /
17

(1994) Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med folk. Män mest. De flesta i gamla uniformer.
Några i mörka rockar. Gjutjärnsbord med marmorskivor.
Kypare bar flaskor och glas. Hon stod mot väggen vid
en dörr på andra sidan rummet. När hon märkte att
jag sett henne log hon, vinkade åt mig, öppnade
dörren och gick in. Jag följde efter henne.

Det var ett inre rum för små sällskap. På väggarna
kopparstick av gamla Beograd, storblommigt
dekorerade porslinstallrikar och bild av Tito. Brunt långbord
mitt i rummet med ett dussin tunga svarta stolar.

– Det kommer ett par kamrater snart, sade hon.

Det var varmt i rummet. När hon hängde av sig
kappan och baskern, skakade yrsnö ur håret och tog mig i
hand slog hennes lukt mot mig, svag men tydlig. Mörk,
varm sälta men med fränhet också. Jag svalde, såg bort,
tog av mig trenchcoaten och hängde upp den.

En kypare ställde fram en flaska plommonbrännvin,
slivovits, och fyra glas.

– Du som är journalist är väl whiskydrickare, sade
hon.

– När jag har råd, sade jag.

Vi hade satt oss. Hon satt mitt emot mig nu. Jag
drack ett glas. Hon var lite äldre än jag trott, såg jag.
Trettio kanske. Men jag tyckte om att se på henne.
Hon bar en mörkt blå, nästan svart dräkt med strikt
jacka och vit skjortblus oknäppt i halsen med breda
slag mjukt nedvikta över jackans krage. Inga ringar;
men reservoarpenna i jackans vänstra bröstficka.
Naglarna var korta. Osminkad med kraftiga röda läppar.
Höga kindben. Mörkt hår. Pannlugg. Det fanns något
finskt över dragen. Hon var som den Osmi om vilken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:47:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nmds/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free