Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mika Waltari skrivit hårdkokt och passionerat för
något år sedan i All Världens Berättare. Fast ögonen var
annorlunda.
Jag höll ansiktet helt uttryckslöst men såg hennes
stora mörka ögon mot mig, mindes hur höfterna rört
sig när hon gick och under bordet hade hon röda
stövlar.
Eftersom hon hade vetat mitt namn hade hon också
vetat vem jag var. Jag skulle skriva om Jugoslavien hade
jag sagt i Stockholm i höstas. Carl-Adam Nycop på
Expressen kanske skulle läsa vad jag skrev. Men
egentligen ville jag till Grekland. Det hade jag planerat redan
när jag i oktober blev utkastad från F8 på Barkarby
som politiskt misstänkt och psykiskt oduglig. I
Grekland hade motståndsrörelsen tagit strid mot britternas
fascistkung när de sökte ersätta en ockupation med en
ny och nu ledde general Markos folkkriget mot
monarkisterna och de gamla medlöparna. Jag ville till folkets
Grekland. Det var alltför få rapporter därifrån. Man
skrev bara om Palestina. Om det grekiska
partisankriget borde jag kunna skriva. Jag hade läst mycket om
partisankrig i alla fall. Från Sovjet naturligtvis men
framförallt från Kina och Jugoslavien.
Jag hade talat med Hjorvard på Ny Dag och med
partiet om Grekland i höstas. Jag föreslog att jag skulle
dit och rapportera från striderna för ett demokratiskt
Grekland. Fast de hade varit helt kallsinniga.
Men Nils på Stormklockan hade skrivit ut ett
rekommendationsbrev.
– Visst borde du ha en officiell
partirekommendation för att ta dig till Markos men det kan du aldrig få,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
