Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Joseph Freeman var ingen poet egentligen.
Honom kände jag en gång i tiden när jag var i din ålder
eller lite äldre. Nå, lite äldre var jag nog för det var för
tjugo år sedan i Moskva. Vi arbetade samman. Han
samlade material för en bok om sovjetisk arbetsrätt.
Han visade mig också de dikter han skrev. Han tryckte
dem just i New Masses sedan.
– Jag tycker om dem, sade jag.
Moscow’s midnight
painting the window blue
exhibits the Independents Show
of gilded academic domes outside
piercing the sky with spires
looming behind
Picasso’s beer hall
yellow and green across the street[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
