- Project Runeberg -  När morgondagarna sjöng : från glömda år /
37

(1994) Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och stryker ut det. Det är det svåra. Att tåla lidande och
hylla orätt för den stora sakens skull.

Han såg på mig, hällde upp ett nytt glas åt sig. Drack
det sakta.

– Det hände mycket under kriget som man inte talar
om längre också hos oss, sade jag bara.

– Du är ung, sade han.

– Allt detta är längesedan nu, sade den andre
mannen, militären. Det var det första han sagt på hela
kvällen.

– Man bör inte låta ungdomen förbli naiv och leva i
drömmar, sade han den gråhårige med flinten. Skall
han bli till nytta i världen är det bra att han får veta
något. Tiden byter skinn igen. Efterkrigstiden är över
och illusionerna med den.

– Det är just för att jag inte är naiv jag vill till
Grekland! sade jag.

– Om Grekland talar vi inte. Om dagens skeenden
talar vi inte. Men om historien kan vi tala. Av den kan
man lära. Just nu i dagens läge är det verkligt viktigt för
var och en som kallar sig kommunist som du att tänka
efter mycket noga för att hitta rätt i de tider som
kommer.

Jag såg på honom. Han hade blivit svettig och ärret
på flinten lyste illrött. Han såg sliten ut också.

– Det börjar bli sent, sade militären.

– Ja, sade han med flinten och tittade på klockan.
Ännu är natten bara barnet och de väntande
sammanträdena långa! Men jag ville säga dig detta. Du är ung
ännu. Men du måste bli klok också.

– I övrigt är jag ledsen att behöva säga det men du

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:47:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nmds/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free