Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trodde mig. Det var hennes far som öppnade dörren.
Han var lokförare. Han hade hejat på mig och ropat på
Lilly som var i köket. Jag hörde henne skratta och säga
att hon bara skulle göra sig i ordning. Hon gick
bredvid mig, hon hade svart basker och en käckt rutig ljus
kappa med stora slag och brett bälte om midjan. Hon
hade talat om Edith Södergran. På biblioteket hade
hon just lånat Landet som icke är och när vi gick
genom Fredhäll sade hon:
– Det är som om det talar någon inuti mig med en
alldeles tydlig och mycket klar flickröst när jag läser
hennes ord. Kan du inte själv höra det?
Gå icke alltför nära dina drömmar:
de äro en rök och kunna förskingras –
de äro farliga och kunna bestå.
Har du skådat dina drömmar i ögonen:
de äro sjuka och förstå ingenting –
de hava endast sina egna tankar.
Gå icke alltför nära dina drömmar:
de äro en osanning, de borde gå –
de äro ett vansinne, de vilja stanna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
