Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fall när Åke hörde.
– Det vet du väl att Lilly är kär i Åke, hade Ingvar
sagt i förbigående när han var hemma på permission.
Nu tittade jag ner i bordsskivan för att inte råka
möta blicken från hennes grå ögon. Då skulle jag göra
bort mig.
I Bromma trodde man nog att jag gick i skolan. Jag
hade ju börjat på Höglandsskolan i höstas. Men det var
nu länge sedan jag gick dit. Jag hade bara varit där
någon gång i januari. Sedan hade jag suttit nästan var dag
i den östra läsesalen på Stadsbiblioteket vid
Sveavägen/Odengatan och läst. De hade inte kommit på
mig. Men jag hade heller knappt sett dem den sista
månaden. Jag hade hållit mig undan när jag var
hemma. Bara gräl annars.
Nu hade jag börjat på Svenska Radiobolaget.
Fabriken låg på Kungsholmen, Alströmergatan 12. Det var
Åke som menade att jag inte bara kunde gå sysslolös.
Jag borde ha ett hederligt arbete. Då kunde jag betala
min egen fika också. Behövde inte hålla på att manga.
På fabriken trodde man att jag var en student som
behövde praktik för att komma in på Teknis.
Verkmästaren var vår gamle portvakt från den tid då vi bodde
på Kungsholmsstrand. Att komma upp om morgnarna
var inget problem. Jag vaknade alltid före fem ändå.
Förr, när jag skulle gå i skolan, låg jag och läste då. I
jobbet var det egentligen bara två problem. Jag skulle
ha behövt öronproppar när jag fick hjälpa till i
högtalarprovningsrummet. Han som arbetade där var helt
döv redan. Jag skulle säkert bli döv jag med om jag inte
snart skaffade öronproppar. Och så var det tjejerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
