Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag nu blivit helt blodröd i ansiktet, det kröp i
hårbotten och alla tjejerna tittade på mig och skrattade. Jag
svalde och svalde.
– Var inte taskig mot honom, sade då hon med
glasögon som satt mitt emot.
– Gossen är bara en kissedogg på besök, sade den
blonda, han kan gott ha det.
Sedan tystnade hon och jag fortsatte. Jag hoppades
hon skulle sluta djävlas för annars var jobbet bra.
Tore arbetade mest politiskt men tog då och då
springschasjobb på en budfirma för att försörja sig.
Åke arbetade på Alfort & Cronholm och var svensk
mästare i engelsk dans. Han var gänglig och rödhårig
och kunde få vilken flicka han ville. Han dansade in
dem i klubben. De kom till våra fester och han såg till
att de blev medlemmar också. Han dansade då på
festerna även med Lilly. Men de hängde inte ihop, det
visste jag vad än Ingvar sade.
Lilly gick inte stadigt med någon fast nog var hon
omsvärmad. Det hade Urban rätt i. Hon var två
månader äldre än jag. Hon var född i maj 1927. Hon var
lungsotare och hade kommit ut från sanatoriet bara
för ett halvår sedan. Det var ingen hemlighet att hon
varit sjuk fast vi inte talade särskilt mycket om det. Hon
hade fått sluta skolan när hon kom till Söderby och nu
arbetade hon halvtid på De Lungsjukas Riksförbunds
kontor vid Kocksgatan på Söder. Hon läste så mycket.
Men framförallt var hon så vacker. Nej, vacker var inte
rätt ord. Det lät så opersonligt. Men hon gick på det
där sättet och hade höga kindknotor och ögon som
log så varmt och hon . . . men detta jag nu tänkte om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
