Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tänk sommaren 1944!
Varmt, tältning och kamrater. Det var en underbar
tid, eller hur?
Hela den sommaren lång med tältläger och
klubbarbete försökte jag samla mig till att säga henne att jag
var kär i henne. Att jag tänkte så mycket på henne att
jag ofta knappt visste vad jag läste. Men i stället för att
våga säga det låg jag och hånglade med Ragnhild uppe
i planteringen vid Stadshagen. Skrev till henne från
Karlstad också när jag var där i augusti. Men till Lilly
skrev jag inte.
– Åke säger att du skrivit två brev till Ragnhild, sade
Lilly.
– Jo, det har jag visst, svarade jag.
Men inte ens då vågade jag mer än vara kamratlig.
Så mycket tyckte jag om Lilly. Värre blev det. På första
höstfesten då Urban talade om Ungdomens fyra
rättigheter vågade jag inte bjuda upp henne till dansen. Jag
blev alldeles som förlamad. Hon dansade med Åke.
Han dansade ju bra. Det gjorde inte jag. I stället blev
det Maj-Britt som bjöd upp mig på damernas. Hon
gick också hon på Enskilda gymnasiet där jag just
börjat för ett sista försök med skolgång. Hon hade varit
med i Vårat gäng, hon sjöng bra. När Maj-Britt och jag
lämnade klubbfesten tillsammans vände jag mig om
och såg Lilly dansa därinne. Jag kände sådan längtan
efter henne att det gjorde ont i bröstet. Maj-Britt och
jag satt sedan i den allt svartare natten ute på
klipporna över vattnet i Kristinebergsparken och pratade. Om
kriget, om klubben, om framtiden. Efter en stund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
