Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
exemplaren skulle komma ur pressarna vid tvåtiden.
Redaktionssekreteraren själv brukade stänga in sig
på rummmet med den lite bedagade norskan, hon
vätesuperoxidblondinen som kom om eftermiddagarna.
– Vi skall diskutera hjemmefrontens problem, sade
han innan han stängde dörren. Jag vill inte bli störd.
Det är en ytterst allvarlig situation i Norge nu.
– På divanen ja, sade Glasögat när vi hörde nyckeln
vridas om i låset och alla skrattade
Margareta och jag fortsatte sedan efter nattens
arbete hemma i mitt hyresrum. Jag hade ju egen ingång
där på Pihlgrensgatan och vi behövde inte smyga.
– Vi kan väl ta ett nummer till, sade hon.
Hon var en bra kamrat. Vi grälade aldrig. När hon
var fyllsjuk efter den jubileumsfest då man satt oss som
smakade bakom ett skynke i Stadshotellets festvåning
och gett oss alla nykteristernas ransoner, var det jag
som väckte apotekaren och inte brydde mig om hur
han gastade och vrålade utan tvingade av honom
laudanum för att få slut på hennes krampartade
kräkningar.
När hon sov bredvid mig i hyresrummet på
Pihlgrensgatan låg hon på sidan med huvudet på armen
och hade munnen halvöppen och såg oskyldig ut som
en liten flicka trots att hon var fem år äldre än jag.
Hon ville inte bli kär igen. Sist hade det bara blivit
scener och svartsjuka och en abort till slut.
– Med en strumpsticka. Gick ut och dansade sedan
för att få bort det. Det gjorde ohyggligt ont. Jag låg på
sängen och blodet rann och rann och det gjorde för
djävligt ont och han, han hade varit rädd för att frun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
