Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde ju slagit sig, slagit ihjäl sig när jag
kommenderade dem att falla baklänges. De skulle slagit ihjäl sig om
jag inte tagit emot. I vaket och normalt tillstånd skulle
de inte litat på mig. Nu föll de handlöst bakåt mot
cementgolvet. Hypnosen verkade.
– Quod erat demonstrandum, som Kalle Anka
brukar säga.
Vilket skulle bevisas, alltså.
Med flickorna var det inte så lätt. De ville inte låta
sig hypnotiseras. Lydia, förstås. Renés syster. Och när
hon skulle falla tog jag henne om brösten i stället. Hon
var ju den mest utvuxna flickan i klassen och hennes
rödrandiga jumper den mest åtsittande. En hand om
vart bröst. René flinade när han såg det. Det var
genant. Jag hade inte menat det så. Men det hände bara
en gång.
Vi var vänner. Klasskamrater alla tre. Familjen hade
flytt från Tyskland. Men politiska var de inte. De bodde
på andra sidan koloniområdet, på Byggmästarvägen 26
i Abrahamsberg. Grannar med Evy förresten. Hon som
jag sökt uppvakta i januari 1942. Sprang då i tjugo
graders kyla längs Bävervägen i bara skjortan med
schillerkragen öppen för att inför henne visa mig hård.
Fick stå länge i trappen. Så blåfrusen, genomfrusen var
jag. Men jag låtsades att jag gått sakta och makligt.
– På mig biter kölden inte.
Hon beundrade det, sade hon och fick mig sedan
att komma med mina modelltåg, American Flyer och
Mantua, och ge dem till hennes ohängde lillebror för
att han skulle lämna oss i fred.
– Han blir så glad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
