- Project Runeberg -  När morgondagarna sjöng : från glömda år /
140

(1994) Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


– När jag går dit. Det händer inte så ofta.

Jag tyckte om henne. Jag vågade knappt säga det
men just som vi gick upp på plattformen sade jag:

– Kan vi inte träffas i morgon?

– Vid sjutiden då, sade hon.

Hon vände sig om och vinkade sedan när hon klivit
upp och spårvagnen satte igång.

Nästa kväll kom Erna tillbaka till Alléparken som
hon sagt mig då när hon skulle ta tolvan hem. Jag
väntade på henne. Nu var brodern inte med och inte Lars
heller. Det stack i läpparna och kändes i hela kroppen
när jag såg henne och hon klev av spårvagnen. Hon
hade åkt på främre bakre. Hon hade grå kappa och
mörkblå kjol. Vi gick till den mörka planteringen. Där
satt vi på samma bänk. Vi sade inte mycket. Jag slätade
av henne och sedan hjälpte hon mig att ta av henne
trosorna när jag förde upp händerna under hennes
kjol. Hon tog själv trosorna och stoppade dem i
kappfickan och när kjolen var upplyft lyste hennes nakna
underkropp i mörkret. Magen med naveln, könshåret,
låren. Jag förde handen från knäna upp över hennes
lår och hade så hennes kön i min hand, det sträva
håret över det hårda blygdbenet och därunder den
öppet fuktiga mjukheten. Jag kände hennes lukt
komma mot mig. Den fyllde näsborrarna och munnen.
Hon tog då tag i min hand, styrde ordlöst mina fingrar
och visade så hur jag skulle göra. Hon var så öppet
skön.

– Nu drar du fingerpullan riktigt bra, viskade hon
sedan och skrattade lite.

Jag hade stånd så det sprängde och kände hur hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:47:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nmds/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free