Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag ville sjunga när jag gick Västerled uppåt. Gatan
var mörk och tom. När jag kom fram till Mossvägen
började jag hjula. Jag hjulade av lycka då och då hela
vägen förbi Bromma läroverk och till Nyängsvägen.
Fick stanna och hämta andan flera gånger. När jag
kommit hem den natten var huset alldeles tyst. Jag tog
tag med fingertopparna i dörrkarmen till mitt rum,
hängde där, gungade, slog volt. Sedan tog jag ner
reproduktionen av George Grosz förkrigsmålning A
Piece of my World från väggen och i stället satte jag upp
John Sloans etsning från 1926: The Subway Stairs. Det
fanns något som var så lika i flickornas blick. Erna hade
haft samma leende när hon klev på spårvagnen.
När jag vaknade på morgonen var lyckan
fortfarande lika stor inom mig och under det jag klädde på mig
deklamerade jag Paul Éluards ”en för alla”:
en eller flera kvinnor
himmelens blå som vilar på åskbyn
snön på fåglarnas vingar
rädslans ljud i motsträvig skog (Övers G Ekelöf)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
