Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så var det för oss alla i gänget, vi kallade oss gänget
vi som läste lyrik och romaner och diskuterade. Vi läste
minst en volym om dagen, ofta två och då läste vi till
långt in på nätterna. Vi visste mest i klassen men vi fick
alltid underbetyg. Dag ville inte bråka. Men han
råkade alltid illa ut han med och blev kvarsittare också han.
Ingen av oss, inte jag, inte Dag, inte Sten, inte Svenolov
och ingen av de andra heller bland oss gick ut skolan.
Vi blev utstraffade allihop. Men medelmåttorna gick
vidare.
Då hörde jag den gamle svensken, ingenjören, ropa.
Jag satte på mig byxorna och gick tvärs över
korridoren till hans rum. Det stank. Han hade spytt pottan
full. Nu spydde han torrt. Ögonen var uppspärrade.
Han hade kramper i magen och ropade högt. Han tog
mig hårt i hand:
– Jag tror jag skall dö, sade han.
– Prat, sade jag. Inte dör du. Försök låta bli att spy
bara.
Efter en stund var det över och han somnade igen.
Stackars fan.
Nej, om Sarajevo hade det inte gått att skriva. Det
blev baktungt. Klockan var mycket också. Jag borde gå
ner i kaféet och försöka få någon mat i mig. Då med
ens lossnade det. Inte om Sarajevo men om
Jugoslavien. Jag satte mig vid skrivmaskinen. Det rullade.
Typarmarna smattrade. Till Ny Dag kanske eller åtminstone
Stormklockan. De läsarna hade nog läst det förr men
det skadade inte att de fick läsa om det igen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
