- Project Runeberg -  När morgondagarna sjöng : från glömda år /
167

(1994) Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

värdens dotter gick genom kaféet.

Visarna på klockan över disken rörde sig sakta
och värden la på mer kol i kaminen.

Nu blev det så varmt allting och Klas kände hur
hans inälvor krympte och kroppen blev matt och
det hettade.

Han ville stå upp, han ville gå ut, han ville lämna
kaféet men han orkade inte resa på sig och han slet
av sig vindtygsjackan och öppnade skjortan i halsen
och pannan var våt av svett och hans mun gapade.

Nu stod livet helt stilla runt honom. Det var en
film som plötsligt stannat. Värden som vänt sig om
såg på honom och värden stod med ena armen
framsträckt som om han sade något. Munnen hade
öppnat sig. All rörelse upphörde. En stillbild. Och
nu började det brinna i filmen som stannat. En liten
ljus fläck mitt i rummet som hastigt växte.

Ljuden var så långt borta nu och en rutig dimma
steg upp framför ögonen och Klas ville lägga sig rak
lång på golvet men i stället sjönk huvudet mot
bordets marmorskiva och han kände marmorn mot sin
panna och hans andning var en annans som
andades genom honom.

Saliven rann ur munnen på honom och ännu
kunde han känna hur marmorskivan under hans
ansikte sakta blev allt våtare av saliv och svett.

Hans fötter hade dött bort och var inte längre
delar av honom och det ringde som av stora klockor
i öronen och det var en spiral av mörker framför
honom nu och någon rörde vid honom men rörde
vid en Klas som inte var han. Och han försökte säga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:47:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nmds/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free