- Project Runeberg -  När morgondagarna sjöng : från glömda år /
189

(1994) Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


På världsungdomstidningen, Jeunesse du Monde,
hade jag träffat Madeleine. Redaktionen fanns i
FMJD:s lokaler på Rue de Châteaudun. Dit till FMJD
hade jag gått för att än en gång diskutera möjligheten
att ta mig till Grekland. Näst sista kvällen jag var i Paris
tog Madeleine mig med till ett ungdomsmöte i
Montreuil. Det var en kulturkväll. Deras sånggrupp
uppträdde. Det var fint och stämningsfullt. Och till
dragspelsackompanjemang sjöng en kvinna i
trettioårsåldern med italienskt utseende Pottiers Elle n’est pas
morte om Kommunen, den som lever nu och alltid!
Trots mitraljöser och trots alla offer. Nej, den är inte
död! Det rös i mig när hon sjöng. Hennes röst hade
fränhet. Som Piafs ungefär.

En pojke i min ålder reciterade så Aragons dikt till
Gabriel Péri, Celui qui chanta dans les supplices. Han
hade en mörk röst och läste mycket skolat och tydligt.
Jag kände till min förbluffelse hur tårarna började fylla
ögonen, jag fick svårt att andas och måste bita hårt i
underläppen för att inte snyfta högt vid de fyra sista
verserna:

Il sont venus pour le prendre
Ils parlent en allemand
L’un traduit Veux-tu te rendre
Il répète calmement

Et si c’était à refaire
Je referais ce chemin
Sous vos coups chargés de fer
Que chantent les lendemains


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:47:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nmds/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free