- Project Runeberg -  När morgondagarna sjöng : från glömda år /
201

(1994) Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

talade på sådant sätt med varandra. Hon var söt i vit blus.
Nej inte söt, attraktiv. Mörkt hår och bred röd mun.
Flicka förresten, hon var väl tjugofem. Hon log vänligt
när hon såg mot mig.

Det hettade i ansiktet av värmen från kaminen.
Flickan kom med romtoddyn. Hon ställde den framför
mig på marmorskivan. Den var så varm att det rykte
om den.

Den romtoddyns värme spred sig genom hela
kroppen. Frusenheten upphörde. Jag kände hur kölden
släppte. Samtidigt blev hungern mindre gnagande.
Nej, besöket i Frankrike hade inte gett något. Ty visst
hade jag svikit Maxine som fortfarande fanns i Bryssel
och väntade på att höra av mig. Men kom jag väl till
Genève skulle jag kanske kunna ordna henne ett
engagemang. Hon var ju så förbannat fin. Jag tänkte på
henne, tog fram henne. Satte henne här bredvid mig.
Hon stödde armbågarna mot marmorbordet. Nu
kundejag höra henne sjunga också. The Union Maid. Den
tyckte hon om. Hon brukade göra om dess text
alltefter publiken. Fast hon sjöng den naturligtvis inte på
klubbarna. Bara i politiska sammanhang och fackliga
för sådana som var som vi.

– Det var egentligen Woody Guthrie som skrev den
en gång i Oklahoma City efter ett litet fackmöte där the
company guards samlats för att spränga mötet men
kom av sig när de såg att där var mest kvinnor och barn.

This union maid is wise to the tricks of company spies.
        I can’t be fooled by a company stool,


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:47:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nmds/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free