Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
luft, det var svårt att andas men jag orkade inte resa på
mig och jag öppnade skjortan i halsen och pannan var
våt av svett och min mun gapade.
Nu stod livet helt stilla runt mig. Det var en film som
plötsligt stannat. Värden som vänt sig om såg på mig
och värden stod med ena armen framsträckt som om
han sade något. Min mun hade öppnat sig. All rörelse
runt mig upphörde. En stillbild. Och nu började det
brinna i filmen som stannat. En liten ljus fläck mitt i
rummet som hastigt växte.
Ljuden var så långt borta nu och en rutig dimma
steg upp framför ögonen och jag ville lägga mig
raklång på golvet men i stället sjönk huvudet mot bordets
marmorskiva och jag kände marmorn mot min panna
och min andning var en annans som andades genom
mig.
Saliven rann ur munnen och jag kunde känna hur
marmorskivan under mitt ansikte blev allt våtare av
saliv och svett.
Det ringde stora klockor i öronen och det var en
virvel av mörker framför mig nu och någon rörde vid mig
och jag försökte säga att jag snart skulle vara som
vanligt igen. Men innan jag kunde formulera orden
störtade jag och hela världen med mig ner i detta mörker.
Så med ens långt senare är jag helt klar och vaken.
Simone står lutad över mig. Jag vet att hon heter
Simone. Jag ligger i en säng. Rummet är ljust. Det är dag.
Men gardinerna är till hälften fördragna. Det står ett
nattygsbord bredvid mig med en karaff vatten och en
stor vit kopp. Det ryker ur den. Jag har en kort
nattskjorta på mig. Täcket är uppvikt och värdens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
