Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men Berit var inte arg på mig för detta. Tvärtom.
Hela tiden jag var kvar där tog vi tag i varandra så fort
de andra gått och vi blev ensamma. Det var en rar
flicka. Vi talade inte mycket. Hon sade bara:
– Du måste lova mig att vara försiktig. Min fästman
får aldrig veta detta. Vi skall gifta oss nästa år, i pingst.
Vi skall ha sex barn har vi bestämt.
Men det var 1944, 1945 det slog till så där plötsligt.
Som i augusti 1945 när Margareta kommit från
Karlstad till Stockholm och vi hade gått på Skansen. Vi
skulle hem sedan till henne, hon hade hyrt rum på
Storgatan. Vi gick bredvid varandra på
Djurgårdsvägen. Talade om atombomben. Den var ett hot mot
hela mänskligheten, menade hon och jag höll med. Så
såg vi på varandra och kysstes. Nästa ögonblick låg vi
och knullade. Vi hann inte ens upp ordentligt på
gräsmattan. Vi hade benen över trottoaren och folk klev
över oss. Om någon ropat på polis hade vi gripits. Hon
förstörde sin ljusa kappa. Den fick gräsfläckar.
Men inte alla gånger och inte med vem som helst.
Särskilt inte 1947, efter Birgit. Då hade jag nog gråtit
ståndet av mig i december, januari. Låg varken med
Alice eller Monica fast de båda kom ut till torpet där
jag satt och skrev. Och inte med Eva. Och trots allt inte
med Dagny för att hos henne hade Sten förekommit
mig. Han menade nu att där hade jag ingenting att
hämta för han hade tagit hennes oskuld för att få
henne kär i sig.
– Flickor så konventionellt uppfostrade som Dagny
kan man prägla helt som man vill om man tar dem när
de är sexton, sjutton. Du vet det är som när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
