Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under villan där på Nyängsvägen 155, det som jag
övertagit till bostad i Stockholm när Alva gav mitt rum uppe i
huset till Sissela. Där nere hade jag min madrass, min
bokhylla och min skrivmaskin. För att göra det hemlikt
hade jag en stor fikus i inre bortre hörnet, murgröna
som klängde runt de bärande träpelarna och
reproduktioner på väggarna. Matisse för färgens skull:
Danseuse assise dans un fauteuil och Jeune fille à la robe
blanche från den mapp jag själv köpt på Nordiska
bokhandeln; Pieter Brueghel den äldres alla sju
dödssynder från en mapp jag räddat undan Alva och Gunnar.
De begrep sig inte på honom. Det gjorde inte Raija
heller. Hon såg noga en stund på Luxuria och sedan
på Ora. Så sade hon:
– Vilka otäcka och fula bilder! Kan du inte sätta upp
några trevligare planscher?
Nu när jag hjälpt henne så mycket skulle vi ligga
med varandra. Raija var så tacksam och ville göra det
skönt för mig, sade hon. Men då stod den inte. På ett
eller annat sätt fick Raija till det men bra var det inte
och inte särskilt skönt heller.
Det är ju så att man inte kan bestämma över den.
Ibland vill den inte och ibland vill den alldeles för
mycket. Det var därför jag varit orolig för att jag gjort
något med Simone. Hon var ju en sådan flicka den
ville med. Det kände jag. Men det hade jag alltså inte.
Fast hon var riktigt vacker egentligen. Det såg jag nu
när hon kom med en ny kopp buljong. Breda höfter,
varma ögon och en silkeslen hud med färg av mogna
oliver.
– Ni skall ha mycket vätska, sade hon. Det behövs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
