Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kom vi in. Vi satt vid stambordet, de flesta som hade
sina namn där var döda redan. Vi åt kupongfria biffar
på något målet kött. Kråka trodde vi. Drack Fragal, ett
sötaktigt och billigt portugisiskt vitvin. De gamla
kyparna var hyggliga. När jag bad om det – och betalade för
det – gick de in i garderoben där jag hade mitt
gandhiskynke med en flaska Fragal lindad i
tidningspapper och stoppade den i min ficka.
Generalsupningen i höstas möjliggjordes av att Alva
och Gunnar skulle flytta utomlands och sagt mig att jag
kunde överta det vin och den sprit som fanns kvar när
de lämnade landet. Sten och jag lånade en släpkärra.
Vi fyllde kärran på Nyängsvägen 155, lade en filt över
lasten för att folk inte skulle se att det var flaskor. Drog
sedan kärran längs Nyängsvägen och Västerled till
Rörläggarvägen där Sten bodde. Föräldrarna och
systrarna var i Småland och han hade lägenheten för sig själv.
Där lastade vi ur och bar in och sedan började vi supa.
Att vi råkat tömma förrådet före deras avskedsfest var
inte avsiktligt. Vi hade missuppfattat.
Men i tre veckor söp vi oss redlöst berusade var dag.
Söp från det vi vaknade till dess vi stöp i säng. Jag har
disiga minnen av att Dagny, Eva och Birgitta kom för
att besöka oss, se till oss och få i oss lite fast föda. Men
ytterst disiga ty dagarna gick i total berusning.
Både Sten och jag behövde spola rent i systemet. I
mitt fall hade det varit Birgits brev som utlöste
perioden. I Stens fall att han inte kom in på Mejan den här
gången heller. Sup ut! Sup igenom! Sup fri!
När vi druckit oss igenom hela lagret ända igenom
även den sista lilla likörflaskan var perioden över. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
